(Ursus arctos)

Brunbjörnen är utan tvekan det fysiskt största rovdjuret i Sverige. Den kan bli 2,8 meter lång, med en mankhöjd mellan 90 och 150 centimeter. Medelvikten för brunbjörnshannar är 200 kilo, med ett rekord på 373 kilo.

Av någon anledning upplevs brunbjörnen inte som lika mycket av ett hot mot människan som många andra rovdjur. Barnkulturen är full av snälla björnar: Bamse, Björne, Nalle Puh m.fl. Kanske har det här att göra med att björnen ser snällare ut än exempelvis mården.

Men antagligen har det även något att göra med det faktum att björnen, precis som människan, är en allätare. Att björnen äter bär vet till exempel alla som har hört den populära visan om Mors lilla Olle. Enligt svenska forskare utgör bär sammantaget 45 % av björnens föda under ett års tid. Den näst viktigaste näringskällan är myror, för verklighetens björnar precis som för den snälle, fiktive Baloo i Disneys version av Djungelboken. Andra viktiga ingredienser i björnens föda är örter, gräs, och kadaver. Men björnen jagar även. I Dalarna, där björnarna är vanliga, faller många älgkalvar – upp till 25 % av en årskull – offer för björnar under våren, när tillgången på vegetabilisk föda är knapp.

Björnen fridlystes i Sverige redan 1913, först av alla rovdjur. Detta har lett till att den hundra år senare inte betraktas som hotad i Sverige. Internationellt sett är brunbjörnen inte hotad, och det bedöms finnas sammanlagt 200 000 individer, varav de största populationerna finns i Kanada, Alaska och Ryssland.

Björnar och människor

I jämförelse med andra rovdjur förekommer det ofta att björnar skadar eller dödar människor. Det rör sig för det mesta om situationer där en björn blivit skadeskjuten, exempelvis under älgjakten, eller där en människa hamnar mellan en björnhona och hennes unge. I den situationen kan honan vara mycket farlig. Det bästa om man hamnar i en sådan situation är att lugnt och försiktigt backa, bort från björnen.